onsdag 21 mars 2012

I min bokhylla: A


Jag hakar på en utmaning där man ska berätta om (fem?) böcker vars titel börjar på bokstaven A. Utmaningen fortsätter med resten av alfabetet, antar jag. Lyrans noblesser har redan skrivit om bokstaven B. Hon har skrivit om A allaredan också, men jag börjar – lite sent kanske – från början med A.

Det var inte helt lätt att hitta böcker med A-titlar i mitt hemmabibliotek. Och när jag hittade någon bok var det mest sådana jag inte läst än… Fast jag lyckades hitta ett gäng lästa till slut. Vissa författare hade flera böcker som började på A, fast då valde jag en av dem eftersom det blir roligare så – mer spridning bland författarna. Därför har jag också valt lite olika slags genrer och olika typer av böcker, för spridningens och rolighetens skull.

A.S. Byatt har skrivit en novellsamling som heter ”Anden i näktergalsögat”. Det var ett tag sedan jag läste den boken, så den är inte helt färsk i mitt minne, men jag läser om boken på omslagspapperets innerflikar och påminns. A.S. Byatt skriver bra, så pass bra att hon blivit en av mina favoritförfattare fast jag inte läst så mycket skrivet av henne. Den här novellsamlingen gillade jag väldigt mycket, och den var nog skälet till att jag fastnade för henne. Novellsamlingen är en sagosamling, med tidlösa sagoberättelser. Motiven är från Europa och Orienten. ”Anden i näktergalsögat” är titeln på en av novellerna eller sagorna kanske jag ska säga. En ande är fången i en flaska och den flaskan är gjord i ett speciellt antikt glas som i Turkiet går under namnet näktergalsöga – där har vi titelns mysterium. Men resten av mysterierna i denna bok får ni uppleva själva om ni läser novellsamlingen – gör det!

Neil Gaiman är kanske mest känd för att ha skrivit boken bakom fantasyfilmen ”Stjärnstoft”, eller kanske för ”Goda omen” som han skrev tillsammans med Terry Pratchett. Eller kanske känner ni mest till honom för berättelsen om en modern Mowgli som bor tillsammans med de döda på kyrkogården istället för i djungeln i ”The Graveyard Book”? Han började i alla fall sin karriär med att skriva fantastiska, mystiska, tragiska, mörka och högst originella historier som fick sitt liv i serieromanernas värld. Han skrev manus och ett gäng mycket begåvade illustratörer gjorde bilderna, konstverken, serierutorna till hans berättelser. Serieromanerna formar en serie om tio böcker, där det finns ett gäng spin-off-serier, prequels och sequels till detta mäktiga universum som befolkas av Sandman och hans syskon, däribland systern Death. Från början publicerades serierna i tidningar, sedan blev de så populära att de publicerades igen i sitt rätta element – serieromanens (graphic novel). Boken jag letade reda på heter ”A Game of You” och är den femte boken i serien. Modern myt blandas med mörk fantasy. Mycket läsvärt men det kan sägas med en liten varning att serien också kan vara bitvis våldsam och skrämmande.

Robin Hobb, en annan av mina favoritförfattare som jag inte läst något av på väldigt länge, får bidra med nästa bok på A. ”Assassin’s Apprentice” var den första boken av henne jag läste, och jag blev förälskad i den direkt. Först läste jag den på svenska, sedan hittade jag den på engelska och läste om den på engelska och där var den så mycket bättre. Översättningen gjorde den inte riktigt rättvisa även om Ylva Spångberg gjorde ett gott jobb med översättningen. Jag slukade den här boken med fortsättningar – det är första boken i en trilogi. Det måste sägas vara en riktig klassiker inom fantasygenren nuförtiden – åtminstone hoppas jag det. En oäkting som blir lärling till en lönnmördare och därtill lär känna en mängd människor på slottet där han bor.

Ursula K. LeGuin är – hör och häpna! – även hon en favoritförfattare. Denna mycket begåvade författare har skrivit i en mängd olika genrer, skönlitterärt såväl som poesi och fackböcker/artiklar. Mest känd är hon kanske för sina science fiction-böcker och för sin romansvit om Övärlden. Hon är en allåldersförfattare, men en bok som är mer ungdomsbok än något annat – även om alla kan ha nöje av att läsa den – är den lite mer lågmälda och realistiska ”Att spela människa”. Den handlar om sjuttonåriga pojken Owen Thomas Griffiths som genom sin vänskap med Natalie Fields lär sig hur man spelar människa – istället för att bara spela apa. Jag har ett gammalt exemplar från 1977 (originalet kom ut -76) och trots sin ålder är boken aktuell även i dag, tidlös eftersom den handlar om känslor. Och mitt gamla exemplar är alltså översatt av och illustrerat av Inger Edelfeldt som gör ett bra jobb med att hitta stämningen i boken.

Den femte och sista boken på A är skriven av Gene Wolfe, och återigen, tada – en favoritförfattare! – hur kan det ha blivit såhär? Hursomhelst, boken heter ”Autarkens citadell” och är den fjärde och sista boken i en tetralogi om den unge torteraren Severian. Genren är Science Fantasy – det är science fiction med touch av fantasy – och Gene Wolfe har gjort ett ypperligt jobb med den här tetralogin som tyvärr är det enda som finns översatt på svenska av Gene Wolfe. Jag köpte de fyra böckerna billigt i pocket på rea, läste dem på svenska och köpte dem sedan och läste igen på engelska. Som vanligt är originalet bäst men böckerna gör sig även bra på svenska. Dock är det så att vissa ålderdomliga eller ovanliga ord som är riktiga ord på engelska blir påhittade ord av översättaren på svenska. Det engelska språket är utnyttjat till det yttersta. Gene Wolfe har till och med publicerat en bok som förklarar de konstiga orden och där det också framgår att de är riktiga dammiga gamla ord i engelska språket och inte något han hittat på till sina romaner. BBC radio 4 säger i ett citat: ”Det mest imponerande fantasyverk jag någonsin läst … bättre än Tolkiens.” - och det är ord och inga visor. Om det stämmer får ni avgöra, men tetralogin och annat som Gene Wolfe skrivit och som är minst lika läsvärt är något som ligger mig varmt och nära om hjärtat. Till sist ett litet citat från baksidan av boken: ”Den nya solens bok [samlingsnamn för tetralogin] är en storslagen, ständigt överraskande skildring av en oändligt avlägsen värld, där framtid och förflutet har smält samman, där vetenskap och magi inte går att skilja åt. Den är ett av fantasylitteraturens äkta mästerverk.” … Och där vill jag tillägga att det kan sägas vara ett science fiction-mästerverk också. Första boken heter ”Torterarens skugga”. Läs!

Efter lite surf och research hittade jag fram till skaparna av utmaningen. De som hittat på denna utmaning är beas bokhylla och Boken är tankens barn. De kallar inläggen för "I våra bokhyllor", följt av bokstaven ifråga, så jag gör detsamma men ändrar till "i min bokhylla" eftersom det är min egen.

2 kommentarer:

  1. Har inte läst någon av dessa böcker, men Att spela människa lät väldigt spännande, får nog kolla upp den någon gång! :)

    SvaraRadera
  2. Ursäkta för sent svar på din kommentar. Kul att du gillar tipset, hoppas du gillar boken om du får tag på den! Den kom ut för ganska många år sedan, även den svenska översättning så den finns inte i bokhandeln längre, men du kanske kan hitta den på något bibliotek eller på antikvariat. Mitt exemplar är köpt på en utgallring på biblioteket.

    SvaraRadera