tisdag 25 december 2012

God Jul!

God Jul, alla bloggläsare! Tack för att ni finns!

fredag 21 december 2012

Men ändå, jag ser fram emot den...

...julen alltså. Det ska bli trivsamt. Långledigt också. Mycket tid för kreativt skrivande.

Julen är i vägen?

Bilderna kommer flödande till mig, orden bara trillar ur mig. Allting bara vill ut och jag kan inte sluta skriva. Det är så typiskt! Det lossnar rejält med Tusenskönan just nu, pusselbitar faller på plats, jag fyller i hål, jag lägger till kapitel, jag skriver delar som jag grubblat på länge och allting bara är flow. Mitt i julstöket! Jag är übersen med mina julkort, jag sitter i sista minuten och tecknar små julbilder, lyssnar på Gackt och Shikao Suga, är tillbaka i min japanska musik och blir ännu mer inspirerad. Dessutom pratade jag med en debutant tidigare idag, hon skriver på sin andra bok just nu och det är så inspirerande att höra henne bubbla på om hur allting bara flyter på för henne nu när hon fyller på bokskelettet med ytterligare, med kött på benen så att första utkastet blir ett andra och tredje och en fullständig bok till slut. Det är dit jag vill nå med Tusenskönan. Därför är det så typiskt att det flyter på när det finns så mycket annat jag måste göra. Julklapparna är jag ovanligt sen med i år, allt julstök är jag sen med, och det ska städas och tvättas och kanske ska jag baka också eller i alla fall bidra med någonting till julbordet. Och mitt i det: ett kreativt flow. Suck.

tisdag 11 december 2012

Mycket att göra när det lackar mot jul

Opålitligheten hos min dator just nu gör att jag inte vågar använda den lika mycket som vanligt. Jag startar den mer sällan bara för att jag vet att det tar ungefär en kvart att starta den (med omstarter och systemåterställningar) och vill helst att datorn ska hålla över jul så jag inte har en dator, ovanpå alla julklappar, att köpa. Dessutom lackar det mot jul. Nu får VK stå tillbaka för julklappsinköp och julkortspyssel.

Äntligen har jag kommit igång med både julkortsskapande och julklappsinköp. Ägnade eftermiddagen åt julklappar och nu kvällen åt julkort. Det är roligt att göra julkort men jag tycks alltid vara sent ute, även om jag lovar mig själv, år efter år, att jag ska börja tidigare med pysslet. Kortens utsidor är klara, nu ska jag "bara" göra det stora arbetet, måla alla teckningar som ska pryda insidan av korten. Varje kort kommer att se lite olika ut och jag ska göra ett tjugotal stycken...

Bokprojektet får vila lite smått. Sanningen att säga har jag kommit av mig lite. Att få kommentarer och konstruktiv kritik är jättebra, men det och det lilla redigerandet jag gjort på de sidor jag lämnat in för granskning, har gjort att jag börjat fundera. Och det - känner jag - är inte bra, inte alls. För nu börjar jag tvivla. Istället för att skjuta tvivlet åt sidan och bara jobba på.

Så det är väl dags att dra efter andan, ta ett djupt andetag och säga "lugn, jag klarar det här" och köra på igen. Jag vet ju vad jag har att göra härnäst. Fortsätta med notislapparna till synopsisen och numrera dessa. (Se tidigare inlägg om VK/NaNoWriMo 2012.)

torsdag 6 december 2012

Vintermys och tågtrassel

Vi var inte så många på skrivargruppen idag, men det blev ändå en inspirerande stund. Roligt att läsa och ta del av andras texter, roligt att läsa upp sin egen text och få kommentarer.

Jag tackar verkligen för allt beröm jag får, alla värmande ord och all uppmuntran. Jag hade med ett kort avsnitt ur VK, en liten bit som jag redigerat.

Efter allt positivt och efter andra lika givande samtal efter den officiella delen av skrivarcirklandet var över, var jag full av inspiration och glädje då jag gick till tågstationen. Trots tågtrassel höll jag humöret uppe. Det blev middag och väntan med skrivtid istället för att komma hem tidigt. Första tåget inställt, det andra tåget framflyttat till en tid EFTER nästföljande tåg och ett försenat tredje tåg gjorde att jag kom hem ett bra tag senare än jag tänkt mig, som sagt. Snö och SJ går inte ihop. Men det gjorde inte mycket.

Själv myste jag när jag gick den korta biten hem efter tåget, julskyltning och snö ger trivsam vinterkänsla. Och i väntan på tåget och under tågresan hade jag värdefull tid till att skriva. Orden flödade.

Nu har jag renskrivit och konstaterat att jag fått ihop mer än dagskvoten idag: 1000 ord är mitt mål, 1027 ord fick jag ihop. Med energi efter dagens fina avslutning till att fortsätta skriva och redigera imorgon och framöver.

onsdag 5 december 2012

Notislappar i årstider

Lite redigering har jag tillåtit mig, nu ikväll, på mitt NaNoWriMo-projekt, romanen VK kallad. Men bara ett kort parti. Anledningen är att jag ska ha med det avsnittet i morgondagens skrivarcirkel. Det är kul att redigera, alltför kul! Något som är lätt att hänfalla åt om man inte passar sig... när det är meningen att man ska göra annat istället. Som att skriva. Eller planera.

Just nu är jag i en ny planerings-/struktureringsfas. Jag går igenom mina dokument, kapitel för kapitel. Har hunnit igenom alla namngivna kapitel och kommit fram till det sjok av text som skrevs under sista veckan på NaNoWriMo, då jag bara lade allt i löpande utan att hinna lägga in det i något kapitel.

Varje scen jag går igenom får en notislapp. Eftersom synopsisen varit klar sedan länge från kapitel ett till och med kapitel nio, har jag börjat med detta notislappsskrivande av scener och annat sådant som händer från kapitel tio och framåt. Jag har tejpat ihop två A4-papper och delat in dem i fyra sektioner - Vår, Sommar, Höst, Vinter. I varje sektion har jag nu satt fast, huller om buller, notislappar med scener som utspelas under de fyra årstiderna, men som inte har någon närmare ordning än så. Det är ganska lätt arbete ändå, så länge man har disciplinen, att gå igenom och skriva en kort notis på en notislapp om varje scen. Det digra jobbet kommer sedan, då man ska lägga notislapparna i ordning. Jag hade tänkt numrera dem, varje sektion för sig, från ett och uppåt. Där krävs en hel del tankemöda. Funderingar. Vad passar bäst att hända före, det eller det? Svårt!

Sedan får kapitlena komma efter det. Kapitelindelning är mer en magkänslegrej, man känner när kapitlet är lagom långt och det är dags att börja ett nytt, när den rätta brytpunkten kommer. Bara man vet vilka scener man ska stoppa in... Det går lite trögt. Men det är väl så när man tänker.

söndag 2 december 2012

Rädd för min dator!

Jag måste erkänna att jag börjar bli för skraj för att jobba på min dator...

Under en lång period nu har den hastigt och olustigt stängt av sig och när man sätter på datorn säger den många gånger att den inte går att starta. Tidigare har det hjälpt med startreparation och felsäkert läge, den har gått tillbaka till ett tidigare tillfälle då datorn "fungerade korrekt", skitsnack, eftersom problemet återkommer hela tiden.

Hursomhelst, på senare tid har den haft problem med att starta VARJE gång, och ibland blir det även bara en blå skärm där det står att den inte går att starta över huvud taget. Ibland blir det crash dump. Men den har alltid bara krånglat när jag ska sätta på datorn, och till sist får jag alltså igång den och kan logga in, och sen funkar den som den ska tills jag stänger av den. Alternativt att den stänger av sig själv när jag är ifrån datorn, har den på men inte jobbar vid den.

Nu idag, hände det som inte får ske. När jag satt vid datorn och jobbade, gjorde ingenting viktigt visserligen, men jag hade öppnat ett worddokument - som jag ännu inte skrivit något i - och hoppat in på Internet och precis börjat surfa - läsa bloggar - och då(!) hoppade den iväg till den blå skärmen, stängde av sig och sade "crash dump". LÄSKIGT!

Nu vågar jag inte sitta och jobba med min NaNoWriMo-roman VK vid datorn, för tänk om det händer igen? Att den stänger av sig? Bara sådär? Medan jag sitter och skriver?

Som sagt, riktigt scary. Så nu säkerhetskopierar jag som en tok, på Lacie disc, på två USB-minnen, mailar mig själv på gmail. Den här datorn sjunger på sista versen. Det har den gjort länge, jag har krånglat med den här datorn som stänger av sig själv och vägrar starta förrän på tredje försöket i ett par år nu. Men nu börjar den hacka, skrapa, sådär som en skiva som inte ens kan ta sig igenom sista versen... Läskigt!

lördag 1 december 2012

Efter NaNoWriMo - fortsatt planering eller Jag har en Plan!

NaNoWriMo slutar inte här, eller snarare: skrivandet på VK slutar inte här. Som min fästman uttryckte det: Se nu till att det här projektet inte blir som de andra, se till att du verkligen avslutar det här.

För jag har ju inte avslutat mitt projekt med mina 53000 ord. Jag tippar på att det fattas åtminstone tjugotusen ord innan jag skrivit klart det. Och så är det ju som han säger med de flesta av mina projekt, de blir evighetsprojekt, aldrig avslutade, bara påbörjade och sedan övergår jag i något slags stampande redigeringsfas innan jag skrivit klart. Den här gången blir det annorlunda.

Jag ska inte fortsätta med så mycket som 1667 ord per dag, men mitt mål ska vara 1000 ord per dag, sex dagar i veckan. Idag har det hittills blivit 140 ord.

Jag har sammanställt en lista för fortsatt planering.

FORTSATT PLANERING

1. skriv (nyskriv!) tusen (1000) ord om dagen, sex dagar i veckan.

2. ingen redigering innan första utkastet är klart (förutom flytt av textsjok och varje stycke till rätt kapitel.

3. bestäm fortsatt kapitelplanering (i den färgglada kapitelsynopsisen med scen för scen).

4. samla alla "scener utan kapitel" på notislappar på vita A4-papper.

5. bestäm ordning för scenerna och ge dem kapitel.

6. flytta textsjok och stycken till rätt kapitel från "dag för dag"-dokumenten.

En liten förklaring till planeringen ovan:

1:an - enkelt, jag fortsätter skriva tills jag är klar med hela första utkastet av romanen. För min del innebär det lite pusselskrivande; jag skriver inte helt kronologiskt, och jag skriver inte alltid hela scener utan delar av scener som det faller sig. Sedan måste jag pussla ihop detta. Kanske inte det smartaste sättet att skriva på men det är som det blir för mig - fragmentskrivning med större och kortare sjok av text.

2:an - en enkel regel för att jag inte ska fastna i redigerandet utan avsluta.

3:an - jag påbörjade en synopsis med tuschpennor på papper i mitten av november nån gång, och hann till kapitel tio och sedan tog det stopp. Nu tänkte jag fortsätta med den färgglada pennföringen, göra klart synopsis successivt. Det svåra är att bestämma sig, att bestämma i vilken ordning vissa saker ska utspela sig, sådant som jag bara vet ska hända men inte precis när. Där ligger också spänningssynvinkeln, vissa saker kanske ska utspelas innan andra för att göra det mer spännande, och där gäller det att klura ut och känna efter vad som blir bäst. Inte helt lätt.

4:an - jag har ett blankt A4-papper på vilket jag i versaler skrivit "SCENER UTAN KAPITEL" och på det papperet har jag börjat sätta mina mini-notis-lappar med väldigt kortfattade fraser/sammanfattningar av scener som inte har kapitel än. Tänkte att jag kunde flytta runt dessa scener, få överblick över dem, se var de passar. Det får plats femton notislappar på ett A4-papper. En idé jag har är att skriva precis femton stycken och sen börja flytta över scenerna till kapitel, och inte skriva en enda ny notislapp med ännu en scen förrän den får plats på A4-papperet. Det vill säga ha max femton scener utan kapitel framme och fundera kring dessa, och ge de scenerna kapitel successivt, om ni förstår hur jag menar.

5:an - en fortsättning på resonemanget till 4:an.

6:an - Från och med den nittonde november skrev jag scener huller om buller utan att ge dem kapitel. Under hela november hade jag det systemet att jag för varje dag skapade ett nytt dokument, och höll på det viset reda på hur mycket och vad jag skrev dag för dag. Parallellt skapade jag kapiteldokument, ett dokument för varje kapitel och förde in scener i dessa kapitel, klippte och klistrade från dagsdokumenten. Men ju längre in i november, desto rörigare blev det, både på papperet och i mitt huvud; jag skrev mer och mer fragmentariskt, huller om buller, allt som kom ur mig, utan att längre bry mig om berättelsens kronologi, hade inte tid till det, helt enkelt. Eller så kändes det. Så från och med den nittonde, som sagt, slutade jag vara ordentlig. Fram till den sista november har jag alltså en väldig oreda och massor av scener och scendelar och småfragment som ska in i sitt rätta kapitel. Det är ett enkelt, men lite drygt arbete, fram till och med kapitel tio. Sedan börjar det kluriga, eftersom jag ännu inte har en klar synopsis längre än så. Dessutom kommer nog dessa tio kapitel att antingen bli förskräckligt långa, eller behöva delas upp i fler kapitel. Så kapitelnumren måste nog förr eller senare revideras.

Men visst låter det som om jag har en plan? Nu ska jag bara genomföra den också!