Jag trodde jag hade disciplin, men jag börjar tänka "det har jag inte". Jag är mer av en periodare, och det stör mig. Att jag inte kan upprätthålla disciplinen, att jag gång på gång måste "börja om", skärpa mig, omfokusera och återigen "börja" skriva efter en kortare eller längre period av tystnad, utan skrivna ord.
Kanske är det för att jag envist håller mig till ett projekt numera, kanske är det bättre att hoppa emellan, faktiskt ha flera saker på gång samtidigt, som någon rådde mig - en roman, ett novellprojekt, går inte det kan man plita på en dikt. Jag gillar att skriva dikter, är ganska bra på det. Och det vore tillfredsställande att skriva fler noveller eftersom man då (förhoppningsvis) avslutar projektet snabbare och kan lämna något avklarat bakom sig. Som så många visa (redan författare) råder: avsluta det du påbörjat.
Kanske fokuserar jag för mycket på resultatet, på sedan, på slutmål istället för att ta ett ord i taget. Ta på mig skygglappar och inte se alltför långt, lägga upp delmål. Konkreta sådana. Jag vet inte. Med sådant här jojoskrivande återkommer också tvivlet, gång efter gång.
Måste det vara såhär? vill jag ropa, desperat. Men jag lider i det tysta, frustrerad, och vänder ilskan mot mig själv, prokratistenerar istället. Sätter upp mål som att läsa ut "A Storm of Swords" innan första juni. Bara lite mindre än halva boken kvar, är på sidan 614 av 1128. Skrivarmålen omformulerar jag hela tiden för att jag aldrig når upp till dem.
Men apropå avsluta så tynger alla oavslutade projekt mig, gnager på mig istället för att jag kan lämna dem bakom mig. Alla projekt. Från den allra första lilla sagan som ligger oavslutad från det att jag var sju år till den senaste trilogin som blir ett evighetsprojekt. Nu överdriver jag lite, men det är ungefär så det är. Precis som elefanten har jag svårt att glömma, svårt att blunda för allt negativt. Jag vet inte riktigt vad jag är bra på... Påbörja saker?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar